När Alfons Stjärnöga kom till världen

Alfons föddes en kall och mörk januarikväll år 2017 på Nyköpings Lasarett. Egentligen skulle han ha legat i magen en månad till, men omständigheterna gjorde att han fick komma ut i ilfart med omedelbart kejsarsnitt. Jag var inte ens vaken när han kom till världen, men kvicknade snart till ur min narkos när läkarna hojtade i mitt öra att jag hade fått en son. En liten kille.

"Mår han bra?"

"Han mår bra."

Alfons var liten när han föddes. På tillväxtultraljudet veckan innan födseln beräknades han väga bara ett och ett halvt kilo. Jag hade fått havandeskapsförgiftning och problem med blodtrycket, så flödet i navelsträngen var inte optimalt. Alfons fick alltså inte tillräckligt med näring för att växa ordentligt. Den kvällen Alfons föddes hade jag blivit inlagd för observation på BB och strax efter kl 20 märkte läkaren att Alfons hjärtljud blev sämre och det blev ett hastigt beslut om operation. På 40 minuter blev jag förberedd för operation, nersövd och snittad. När Alfons blir större kommer han att få höra att han kom ut genom en lucka i magen. Ärret kommer alltid finnas kvar som bevis. 

Eftersom Alfons föddes redan i vecka 35+3 behövde han extra vård som inte kan ges i Nyköping. Han skickades med ambulans i kuvös till Eskilstuna. Andas kunde han på egen hand tre minuter efter födseln men han fick en sond i näsan för att få i sig näring. Stackarn var väl hungrig efter den dåliga matserveringen i magen på slutet. Som tur var han större än man hade beräknat, med en födslovikt på 2010 gram. Men det var ändå litet. Stor var han inte, vårt lilla stjärnöga.

Alfons som alldeles liten nyfödd krabat

Mitt blodtryck härjade på så jag och Alfons pappa fick inte åka efter till Eskilstuna på kvällen utan blev lovade att få åka dit direkt morgonen efter. Det var surrealistiskt att vakna upp dagen efter och veta att man fött ett barn men barnet var inte där. Födde jag verkligen ett barn eller var det bara en dröm? 

Timmarna gick och vi fick hela tiden beskedet att sjuktransporten dröjer. Det var en dag med mycket is på vägarna så alla ambulanser var upptagna hela dagen. Först vid halv femtiden fick jag äntligen plats i en ambulans till Eskilstuna och Alfons pappa åkte efter med bil. 

På neonatalen i Eskilstuna väntade Alfons ivrigt på oss och vi kunde fortsätta vår spännande resa genom livet tillsammans igen. Hur mycket spänning det skulle bli hade vi ingen aning om då. Men det skulle bli snart bli varse om.