Alfons Stjärnöga

När Alfons föddes behövde han hjälp med att äta. Man satte därför i en sond i hans näsa; en liten slang som går genom näsan ner i magen. Genom den kunde man mata i honom mjölk och annan vätska (t.ex. medicin). Efter ett par veckor började vi ge honom mat ur nappflaska. Han har gradvis blivit bättre och bättre på att äta ur flaska men har behövt ha sonden som backup för den matmängd han inte käkat upp för egen maskin. Alfons med sonden i näsan Fram tills förra tisdagen. Då tyckte han själv att nu får det räcka med den här slangen i näsan och drog ut den under natten. Han hade flinat nöjt när pappa skulle mata honom och märkte att sonden var  utdragen. Men han är ju smart killen. Vid det laget hade han börjat äta så pass bra ur flaska så vi bestämde i samråd med hans sköterska att prova utan sond.  Och han klarade provet, det vill säga åt bra och gick upp i vikt! Så nu är han sondfri och i och med det även utskriven från neonatalvård/tidig hemgång. Vår duktige li...

Det finns meningar som man aldrig trodde att man skulle yttra under sin livstid. "Där kommer Alfons helikopter!" är ett exempel. Den uttalades när jag och Alfons pappa häckade vid fönstret i vårt sunkiga 70-talsrum på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och spanade mot himlen i väntan på att vår son skulle anlända med luftburen transport från Uppsala. Men vi backar bandet lite. Efter att Alfons blev utskriven från neonatalvård i Eskilstuna och vi fick åka hem på tidig hemgång, lyckades han hålla sig frisk och kry ett bra tag. Vi trodde väl att de värsta förkylningstiderna var över när vi gick in i mitten av mars. Men då slog den till, en lurig förkylning. Ena dagen var han hos doktorn och visade upp sin piggaste sida och nästa dag var han trött och hängig. Han började äta dåligt och hade undertemperatur, så vi blev rådda att åka in till Barnkliniken för en viruskontroll. Läkaren konstaterade att han hade slem i lungorna och svårt att andas själv, så man fick koppla på syrgas. S...