En sondfri näsa

När Alfons föddes behövde han hjälp med att äta. Man satte därför i en sond i hans näsa; en liten slang som går genom näsan ner i magen. Genom den kunde man mata i honom mjölk och annan vätska (t.ex. medicin).

Efter ett par veckor började vi ge honom mat ur nappflaska. Han har gradvis blivit bättre och bättre på att äta ur flaska men har behövt ha sonden som backup för den matmängd han inte käkat upp för egen maskin.

Alfons med sonden i näsan

Fram tills förra tisdagen. Då tyckte han själv att nu får det räcka med den här slangen i näsan och drog ut den under natten. Han hade flinat nöjt när pappa skulle mata honom och märkte att sonden var  utdragen. Men han är ju smart killen. Vid det laget hade han börjat äta så pass bra ur flaska så vi bestämde i samråd med hans sköterska att prova utan sond. 

Och han klarade provet, det vill säga åt bra och gick upp i vikt! Så nu är han sondfri och i och med det även utskriven från neonatalvård/tidig hemgång. Vår duktige lille kämpe! Jag har förstått att en del barn med hans sjukdom kan få ha kvar sonden tills dom är uppemot nio månader gamla. Nu håller vi tummarna att han fortsätter att äta bra och orkar öka sin matmängd så han växer ikapp sin ålder så småningom. I onsdags vägde han strax över 3.8 kg och var 52 och en halv centimer lång. 

Glad kille utan sond!